En del stickade in stenar.

Vi hade ju olika workshops.
Några tog naturen till hjälp och stickade stenar.



Vilken känsla för de olika materialen.
Att få mjukt garn att passa som stenar.
Här låg alla stenarna i vår samlingslokal.



Här har stenarna hamnat på en varde(stenröse) där dom hör hemma.
Denna varde stod utanför det hus vi bodde i, så det kommer att vara många som ser dem framöver.

Spikkonst.

Kommentarer överflödiga.

Det fanns en liten hamn..

Där vi bodde så fanns det en gammal liten hamn. Det var en naturlig spricka i berget som hade anpassats för båtarna.

En fin hamn vid lä. Men när vinden ligger på så måste båtarna upp och bindas fast.



Det kändes häftigt att stå nere vid vattnet och titta upp på klippväggarna.
På väggen till höger så var det jag fotade gyckelblomman. Den klängde sig fast och växte friskt där.
Sen var det någon som hellre ville fota himlen, än klipporna.




Samma hamn från en annan vinkel.




Ni ser hur bra fastsurrad båten är.
Det var nog sällan så lugnt som då vi var där.



Husen stod tätt...



.....tätt intill varandra.



Flokig?

Rummen som vi satt i hette alltså Floksstova. Klassrum på svenska misstänker jag.
Men det där ordet flok ger mig andra associationer, jag får upp ordet flokig.
Någon mer som känns vid det ordet?

Några fler bilder från Färöarna.

Det fanns mycket att titta på, där på Färöarna.
Jag höll mig mycket till det lilla.
Så här kommer några glimtar.


Här är det fågelholkarna som tilldrog sig mitt intresse.
Alltså, fågelholkar med hall, det har jag inte sett tidigare.




Kabbeleka som blommar i början av juli.
Det tyder på en lite senare vår än jag är van vid.



Denna kabbelekan var så fin den med.



En ensam liten grästuva som klamrar sig fast på bergväggen.
Den var bara några cm stor, men envis!




Det ser nästan ut som en noshörning!




Någon som har stänkt vit stenfärg i det gråa berget.
Det var alltså stenen som såg ut så här.




Bakom skolan där vi hade kurserna och höll till på dagen
hittade jag denna lilla orkidé.




En blomma som jag inte sett förut (vad jag minns).
Kanske namnet ger en ledtråd, att den leker med en.
Gyckelblomster heter den.



Det var mer i resväskan!

Fina knappar!
Gjorda av horn från fåren.
Nä, jag vet definitivt inte vad jag skall ha dom till.
Men jag är övertygad att dom kommer att pryda sin plats nån gång!

Jag är ju svag för vackra stenar!
Prickiga, släta, flera olika materia i samma sten.
Syns det att stenen uppe till höger har gröna prickar?

Tung resväska?!

Jag tyckte att min resväska blev så tung på hemvägen.
Jag hade väl inte köpt så mycket.....bara lite garn!

Av Sirri köpte jag på symposiet ett ganska så grovt garn.
Inget för mjuka kläder, men till en kasse, kanske krokad, blir det bra.

I Sirris affär i Torshamn så hade de ett större utbud.
Fina färger och mjukare garn.
Jag tror att det skall bli en väst eller något sånt.
Det roliga med Sirri är att de använder enbart Färöisk ull i sina garner.

Så fanns ju Snaeldan. Den äldsta(?) garntillverkaren på Färöarna.
De hade det entrådiga garn som passar att sticka färösjalar med.
Jo jag tänkte mig en dubbel en och kanske lite mer...



Snaeldan hade tvåtrådigt garn också, vem kan motstå det?
Inte jag i alla fall.



En dag var vi på utflykt och var bland annat på ett museum.
De hade en fin utställning med stickade saker och i shopen dessa två böcker.
En med mönster på sjalar och en med flerfärgsmönster.
Mycket trevligt!

Gemensamhetsstickning/Knit Performance

Vi fick en inbjudan långt innan det var dags att åka till Färöarna att vara med i en stor gemensamhetsstickning.

Jag nappade ju.

Vi skulle sticka en lapp 75cm bred och 25cm hög med dominanta färgen röd.

Min röda lapp, enfärgad (nästan) i näverstickning.

Och så här ser den ut när den är färdig.
Alla fick en siffra som skulle finnas på lappen.
Nr 6 kunde jag skriva på tre sätt, så då fick det bli så!



Nu är ringen snart sluten.
Det var inte helt enkelt att få 80 stickerskor att stå med lagom avstånd från varandra och sticka på lapparna.



Åt ena hållet kvinnor som stickar....

...rakt fram kvinnor som stickar och en man som underhåller oss med dragspelsmusik...

...åt andra hållet stickande kvinnor också!



Ett helt underbart landskap att vara i och att sen sticka på en stor cirkel.
Cirkeln finns där i gräset...




Det var så många fina lappar, så dom måste beundras!




Här får man en ganska god bold av hur stor cirkeln är!



Vad lärde jag mig då, på Färöarna?

Jo då, det var fem olika kurser/workshops som jag hann med





Det var att sticka med två färger med en tråd i varje hand.
Det är inte riktigt så enkelt som det låter, förräns man har tränat en del.
Jag är ju van att ha båda färgerna över vänster pekfinger....
Jag skall prova lite till, sen skall jag fundera på om det finns anledning att använda båda sätten.



Det var Knit one below med flätor.
Det är en variant av patentstickning och jag gillar den skarpt.
När man sen kan göra massa flätor också.
Det resulterade i att jag beställde hennes bok om tekniken, mycket fin är den.

Det var att sticka små lappar i rätstickning och sy ihop till något större.
Det hade funnits en dam som hade gjort väldigt vackra filtar med denna tekniken.
En släkting till henne har använt ideerna och arbetat vidare med dom till moderna klädesplagg och konstverk.



Så var det hur man stickade en riktig Färösjal.
Man börjar ju med en massa maskor och stickar sig upp mot nacken.
Detta är en liten docksjal, bara för att få chansen att prova alla moment.
De som har läst andra bloggar ser att jag har hoppat över en del av hålmönstret, för mig var det viktigare att hinna med hela sjalen än att få dit mönstret.



En av kurserna gick ut på att sticka en lapp med sitt intryck av Färöarna.
Så sattes alla lapparna upp på staketet utanför skolan där vi var.
Lite dimmigt, men ändå så vackert!